En ny vecka på intåg och vi har nedräkning till 1 juli och herregud, min rädsla försvinner inte. Jag pratade med min fina mor igår och det enda jag kunde säga om hur det känns; så jäkla otäckt! För det är det ju, jag är 22 år och är på god väg att bli egen företagare. Trodde jag det här när jag vinglade ner för studenttrappan efter att ha pluggat Hotell & Restaurang? Nej, jag tror inte det.
Visserligen visste jag rätt tidigt att jag inte skulle jobba inom den branschen, den fungerar inte för mig. Varken pengamässigt eller den där glöden som krävs för att bli en riktigt bra kock, bartender eller servitris. Men jag lärde mig samtidigt otroligt mycket under min tre åriga berg-o-dal-bana. Jag trodde mig nog komma in på skrivar-banan, journalistik har alltid stått högt på listan. Att skriva brinner jag för och vet mig vara duktig på. Jag har personer att tacka från min tid i gymnasiet, människor som fick mig att inse vad jag är duktig på och att jag måste jobba för att komma dit jag vill.
Det har stärkt mig och många av mina tankar går ofta till dom som fick mig att jobba på. Kämpa. Jag var nog inte den enda som var trött på gymnasiet men det fanns en manlig lärare som fick mig att våga, vilja och förstå. Någon jag alltid kommer vara evigt tacksam gentimot. När någon frågar hur jag fixade gymnasiet har jag två namn att tacka. En lärare i psykoligi och en mentor. Som gav mig allt, förstod men samtidigt puschade mig att förstå att det är viktigt. Att en utbildning är viktigt. Vad du än studerar så kommer dina kunskaper komma ikapp dig och du inser, möjligtvis lite för sent, att det var bra saker du lärde dig.
Mitt intresse för datorer och internet kom i samma stund som vi grävde fiberlina till mitt barndomshus för snart 10 årsen. Jag lärde mig internets synliga och osynliga regler. Lärt mig utav att studera de som lyckas och ta efter deras råd. Någon gång trodde jag mig ensam vara stark. Jag träffade Jens och innsåg att jag är så mycket starkare med honom vid min sida. Någon att dela mina sprudlande ideér med. Någon att bolla med.
Jag designade bloggar hej vilt och börjde till och med få förfrågningar att designa bloggar, i dag är jag inte ett dugg nöjd med de bloggar jag designade då. Det var början av vad som skulle bli början av min karriär. Idag kan jag så mycket mer, förtår alla html-koder som för Jens verkar vara en enda röra. Jag inser att jag kan och det stärker otroligt. Herregud, jag är duktig på det. Vilken feeling, vilken push. Att inse något sådant. Jag kan!
Hur jag kom in på försäljning? Jag har hipp-hoppat mellan olika telefonförsäljnigsbolag. Det ena med stor framgång och det andra som jag slutade efter tre dagar på grund av bristande kompetens hos de som kallade sig chefer och arbetskamrater. Jag såg det som ett misslyckande givetvis, jag är min egen värsta kritiker. Att hoppa av på grund av okopmpetens hos någon annan. En svägerska introducerade mig för den kinesiska importmarknaden. Och på den vägen började det, med ett litet parti på några hundra som succesivt ökade. Jag skapade kontakter med människor som jag idag litar på, bollar ideér med och ständigt är på jakt efter nya produkter. Som sitter på andra sidan jorden, för mig är det ändå en cool känsla. Vi diskuterar på staplande engelska för att komma fram till priser, kvalitér och utformande som vi båda är nöjda med.
Jag längtar till den dagen vi kan åka till Kina och skapa mer personliga kontakter, en resa till Thailand för att hitta de saker som är stora där men små här. Det dröjer givetvis ett tag innan den ekonomin finns som krävs för att åka på en sådan affärsresa (avdragsgillt, ja visst!) men för det längtar jag!
Var jag vill komma? Att man aldrig är för ung eller för gammal för att starta ett eget företag. Min svärmor var drygt femtio år när hon för andra gången i sitt liv öppnade upp en fysisk butik. En inspirationskälla vi träffade för snart ett årsen är bara något år äldre än jag och kommit så långt att han inom ett par veckor introducerar en helt ny energidryck som till och med jag tycker om, världens i särklass petigaste dryckesdrickare. När ni hör ordet Rasta Star vet ni också vem som gett oss mängder med inspiration – att man kan. Varesig ålder.
En vän och barndomsvän till Jens som är på ständig pengajakt, som alltid ser det nya och allt kämpar för att tjäna lite mer pengar. 25 år och han har kommit långt i mina ögon, han inspirerar mig som tusan. Det är såna här människor jag älskar att umgås med. Som ger mig så mycket kreativ energi som får mig att skapa ideér. Vem kunde tro det när vi för några årsen småtjafsade och inte alls tyckte om varandra speciellt. Han såg mig som en oseriös, alldeles för ung tjej som bara ville ha roligt i livet och jag tittade på honom som, trots sitt snygga yttre, trodde sig vara lite mer. Idag utbyter vi ideér och kunskaper vilket ger mig så mycket mer.
Just nu jobbar jag dygnet runt. Jens sa åt mig här om dagen att ta ett par dagar off, det gjorde jag till viss del i helgen. Han menar att en, två, tre dagar eller en veckas uppehåll kan vara behövligt ibland: För att inte tröttna. Och ja, han har rätt. Jag kan inte göra allt på en gång. Jag behöver ett stort papper för att strukturera upp allt som behöver göras. Och i samband med det insåg jag att jag måste ta vara på min omgivning, det ska jag göra nu. Äta lite lunch och strukturera upp vad som är lika viktigt som företaget. För alla relationer måste man ta hand om, jag har ännu inte skrivit vad jag ska uppfylla 2011. Det gör jag nu, jag är rätt slutkörd i kroppen. Så idag, är strukutrernas dag! För om jag bara fokuserar på företagat – så förlorar jag min omgivning. Och vad ska man ha pengar och framgång till om man inte har någon att dela den med?
Våga du också – det värsta som kan hända är att du misslyckas. Då har du i alla fall testat och kan gå vidare på nästa projekt. Och glöm för sjutton inte bort att andas där emellan!
Jag antar att denna bild representerar allra starkast att ensam inte är starkast. För att vi på utsidan är så olika och på insidan så otroligt lika. Ta vara på de som ger dig positiv energi – det är dom som får dig att orka!
Style & Fun Stuff 